onsdag 17 januari 2018

Hobbyrum

När jag tittade genom reklambladen som vi fick i postlådan igår, så la jag märke till att det var nersatt pris på de flesta vinterleksaker som pulkor, åkmadrasser och liknande. Det kan nog vara svårt att få sånt sålt ändå här nere i södra Sverige för antalet gånger de här sakerna kan användas under vintersäsongen går nästan att räkna på ena handens fingrar. I förrgår natt kom det faktiskt en hel del snö och på morgonen så låg den kvar. Kors i taket! Oftast blir det så att snöfallet övergår direkt i regn och så är den sagan all.


Det blåste rejält hela måndagen och det kändes som det var minst 10 minusgrader, men termometern visade bara -1. Jag höll mig inomhus och sysslade med lite behagligare saker än att frysa. Efter julens pysslande med barnbarnen behövdes en städning bland hobbymaterialet. Det är jättebra när Zoé kommer och letar bland grejerna, för hon hittar så mycket hon vill ta med hem. Jag skickar gärna så mycket som möjligt med henne så det blir lite rotation bland pinalerna. Meningen är ju att allt ska användas och helst ta slut någon gång....men det lär dröja. Hon hittade många bra-att-ha-grejer som hon samlade i ett hörn för att ta med när hon flög tillbaka till Luxemburg. Hennes mamma kanske inte tyckte allt var lika bra-att-ha för jag hittade lite saker som hade "glömts" när de rest hem. Ingen fara....jag åker snart ner och då kan jag ta det med. Lite påminner det om när Rasmus var mindre, för han gjorde likadant. Nu botaniserar han gärna inne i morfars snickarrum också.


Det är  veklingen en stor fördel att ha ett hobbyrum i källaren. Här kan både jag och barnbarnen dra fram så mycket vi vill och sysselsätta oss med så länge vi tycker det är kul. Sen går vi upp på ovanvåningen...utan att plocka undan efter oss. Ärligt talat så är det inte lika kul som att pyssla. Jo, om jag får göra det själv i lugn och ro. Då kan jag lägga det precis där det ska vara så jag vet sen när någon frågar efter någonting.


Just nu är jag fullt upptagen med att rita av mönster till barnkläder. På biblioteket finns många mönstertidningar att låna. Jag fick en benställning som går att höja och sänka och Göran satte en skiva på den. Bättre mönsterritarbord har jag aldrig haft. Nu höjer jag det till precis den höjd som är bekväm för mig att stå och rita. Tidigare halvlåg jag över det bord jag hade och efter ett tag värkte ryggen så det var omöjligt att fortsätta. Allt som underlättar ens arbete är bra.

tisdag 16 januari 2018

Jag trampar på



I torsdags cyklade jag inte till Ängelholm men i Ängelholm. Det var nämligen dags för mig att göra ett arbetsprov. Jag klädde mig i cykelkläder redan hemma, för vi parkerade bilen strax utanför ingången till lasarettet. Jag behövde bara byta skor när jag kom till avdelningen där jag fick sladdar kopplat lite här och var. Sen skulle jag då ta mig upp på cykeln. Det såg lite snårigt ut, men killen som skulle kontrollera testet tog tag i sladdarna och höll upp dem när jag satte mig på cykeln. Det påminde nästan om när man ser på bröllop där tärnorna håller i slöjan till bruden. Han undrade ifall jag hade bra kondition, men jag var ärlig och svarade att det var nog lite si och så med den. -"Ja", sa han, "jag undrar bara så jag vet vilken backe jag ska sätta dig i". Bara det inte blir Skogslundsbacken, tänkte jag. Det är den stupbranta backen som leder upp till Björnås där jag bor. En gång i tiden har jag kunnat cykla uppför den, men det är så länge sen, så det måste vara preskriberat vid detta laget.

Han hittade nog en ganska human backe, för det gick lätt att trampa. Jag hade fått reda på att det skulle bli svårare så småningom, men det var bra ifall jag kunde hålla en hastighet på 60 tramp/min. Jag höll mig mellan 65 och 70 de första 7 minuterna, men sen blev nog backen brantare för det tog emot mer och mer. När jag var nere i 55 tramp var jag andfådd och riktigt kände att: "Nääää, nu hoppar jag av cykeln och leder den". Det slapp jag, för jag var visst framme i mål och alla sladdar kopplades bort.

Min puls var uppe i 125 och vände och jag tyckte det var strålande. Normalt skulle den gått upp till 150 efter den cykelturen fick jag veta. Han tröstade mig med att eftersom jag redan började med en låg puls så var det inte så dåligt. Det viktigaste var att pulsen ökade under ansträngningen. Dessutom kunde han utläsa att min kondis inte var så usel som jag befarat. Enligt honom låg jag över medelvärdet för personer i min ålder, och det känner jag mig nöjd med.

måndag 15 januari 2018

Stora deppardagen



Idag infaller Stora deppardagen eller Blue Monday, som den heter "på svenska". Just denna dagen bokas 51% fler resor än en vanlig januarimåndag. Sverige toppar listan med Finland på andra plats med sina 43%. Ju längre söderut man kommer i Europa desto lägre blir det här procenttalet. I Italien t.ex. är det bara 11% som funderar på någon resa. Det skrivs mycket om att januari är en "snålmånad" i efterdyningarna av julmats-och julklappsinköp. Att då boka en resa är kanske lite att fly från det hela. Men den är inte gratis. Givetvis försvinner godbitarna bland resmålen snabbt och det gäller att hålla sig framme. Inte lätt att veta vilket som är bäst att göra.

Blåmåndagen är ursprungligen måndagen efter fastlagssöndagen. Namnet kommer från tyskans Blauer Montag då man under fastlagen klädde sydtyska kyrkor i blått. Numera kallas även måndagen i stilla veckan för blåmåndag.

Det finns även en måndag som kallas för Cyber Monday eller som det egentligen bör heta Näthandlarmåndagen. Den infaller alltid direkt efter den svarta fredagen, när affärerna annonserar om alla fynd man kan göra hos dem. Det verkar som om det reas året om. Förr var det alltid mellandagsrea, bokrea och någon annan mindre rea under året, men nu är det rea hela veckan. Det måste bli betydligt enklare för alla att sänka alla priser permanent. Då slipper vi kunder leta efter extrapriser och butikspersonalen slipper märka om varorna stup i kvarten.

söndag 14 januari 2018

Bättre och bättre dag för dag


Om saker och ting blir bättre med åren är jag snart oförskämt magnifik.

I varje fall stämmer det att jag tycker jag duger som jag är. Med åren blir man mindre och mindre intresserad av andras åsikter....när det gäller ens utseende och personlighet. Dessutom ger erfarenheten extra pluspoäng. Många saker gör jag nu nästan utan att tänka på dem. Det har blivit så invant och bekvämt. Så är det säkert för alla. Första jobbet efter utbildningen var ganska nervöst. Man kunde "allt" teoretiskt, men praktiken saknades. Efter hand växte man in i yrkesrollen och kunde hjälpa nya medarbetare. Äldre personer är att räkna med både i och utanför arbetslivet, så uttrycket är sant. Vi är en hel del som är oförskämt magnifika. 

fredag 12 januari 2018

Hela Sverige bakar


Det vimlar av mat och bakprogram på TV. Jag brukar sällan titta på dem men har sett reklamen för dem många gånger. Numera bakar jag väldigt sällan. Annat var det när mina barn var små. Favoriten var "gröna kakor". Det var helt vanliga mördegskakor som jag färgade med grön karamellfärg och la en liten klick hallonsylt i mitten. Färgen gjorde absolut ingenting för smaken, men grannarnas barn liksom mina egna älskade de här kakorna. När de andra mammorna bakade vanliga mördegskakor var det inte alls populärt. De skulle vara gröna.


När jag var barn bakade min mor också mördegskakor, men hon delade degen i tre delar och färgade två av dem...en grön, och en röd. Det blev väldigt dekorativt när hon la ihop rullarna och sen skar ut tunna kakor av degen. Det sägs ju att man äter även med ögonen och i fallen med mördegskakorna så stämmer det verkligen in.


Jag brukade även baka vaniljhjärtan. Det blir jag lite sugen på nu när jag tänker på dem. Alla hjärtformarna finns kvar i någon låda. Jag tänker vara bekväm och använda färdig mördeg på rulle när jag bakar dem nästa gång. Vaniljkrämen gör jag på pulver så det är redan lite fusk inblandat. För den delen tycker jag inte att allt måste göras från grunden.


Jag hade smördegsplattor liggande i frysen, och visste inte riktigt vad jag skulle använda dem till. Då är Google bra. Jag hittade ett recept där man lägger ut en platta på bakbordet, smälter lite Nutella i micron och brer ett tunt lager över hela plattan och till sist lägger man ännu en smördegsplatta på toppen. Därefter skärs ca 2 cm breda remsor ut av det hela. Varje remsa snurras och vrids runt så det blir nästan som en boll. Efter ungefär 10 minuter i 225 grader är de klara. De är godast när de är lite ljumma och då smakar de nästan som en croissant. Sådana lättbakade recept gillar jag.

torsdag 11 januari 2018

En halvtimme extra



Endast en halvtimme extra ljus tid har vi fått sedan det svängde och började gå mot vår. Igår kunde man nästan tro att det hade vänt och börjat gå åt andra hållet igen, för det var skumt i stort sett hela dagen. I tidningen kunde jag läsa att när det gäller Helsingborg så går solen idag upp halv 9 och ner kl 4. Det är en ökning med en halvtimme. Det går med andra ord inte speciellt snabbt. Men sen läste jag tiderna för Luleå och då tyckte jag att jag hade inte mycket att gnälla över.

Det som gör det så mörkt och grått här är givetvis att allt runt ikring är grått. Hela naturen tycks bestå av flera nyanser av grått. Lite färg hade satt piff på tillvaron nu. Även om jag inte är någon snöälskare, så kan jag ändå se det positiva med snö. Det vita lyser upp och blir lite som en slags utebelysning.

Eftersom jag inte vistas så mycket ute denna tiden så gäller det i stället att få det så varmt, ljust och ombonat som möjligt inomhus. Det är betydligt lättare än att ändra på naturen. När nu adventsstakarna åker bort sätter jag i stället fram smålampor i fönstren. Vi har aldrig helt släckt i huset under natten. Jag gillar att ha smålampor som lyser lite här och där i rummen. Det är inget som stör min sömn, men de är till stor hjälp om jag måste gå upp på natten. Då slipper jag treva mig fram längs väggarna.

onsdag 10 januari 2018

Hjärngympa



När jag gick i skolan fanns det många ramsor vi fick lära in för att komma ihåg vissa saker. På geografilektionerna rabblade vi Laga Ni Äta Vi för att komma ihåg Hallands åar......Lagan, Nissan, Ätran och Viskan. De sitter fortfarande som fastlimmade i hjärnan.  På musiklektionerna lärde vi oss en ramsa för att komma ihåg vilka noter som låg på notstrecket. En God Häst Drar Fort hjälpte oss med det, och för att komma ihåg vilka som var placerade i mellanrummen skulle vi tänka på FACE. Vi uttalade det FASE men idag hade nog de flesta sagt FEJS och då stämmer det inte alls. Det är alltså en väldigt omodern ramsa som säkert gått i graven för evigheter sedan.

Mattias Ribbing är trefaldig segrare i SM i minne. Jag visste inte ens att det fanns en sådan tävling. Han anser att minnesramsor är förlegade och jag kan till viss del hålla med honom. Enligt honom fungerar de om man ska lära in tråkig eller enformig information, som just Hallands åar och notnamn. I stället tycker han det är bättre att använda sig av bilder. Han förklarade lite hur han tänkte och jag måste säga att skulle jag använda den tekniken skulle jag inte komma ihåg ett dyft. Det är nog väldigt individuellt vilka knep som fungerar för att man ska komma ihåg saker.

Jag funderar ständigt på vad jag ska använda för ett knep för att minnas vilken sak jag ska hämta när jag ger mig iväg. Så fort jag stiger in i rummet....i regel är det nåt jag ska hämta nere i källaren naturligtvis....så är anledningen till att jag nu står där helt borta. Jag kan stå där hur länge som helst och lägga pannan i djupa veck utan att minsta ledtråd dyker upp. Det enda som hjälper är att jag går upp på ovanvåningen igen. Just när jag står på översta trappsteget blixtrar det till på hjärnkontoret och sekreteraren där berättar vad jag skulle ha hämtat. Nåja, jag får ju lite gratis motion.

I artikeln i tidningen stod uppräknat en del klassiska ramsor. Det fanns en där som jag tyckte var vettig, nämligen Låt Ceclia Döda Monstret. Den kommer att vara en god hjälp vid korsordslösning för mig i framtiden, för jag blandar alltid ihop det romerska talsystemet. Nu är det klart som korvspad.
L=50, C=100, D=500, M=1000.