fredag 1 december 2017

Lucka 1

Oskuldens färg

Färgsymbolik är användningen av färger för att beskriva sinnestillstånd, egenskaper och kulturella uppfattningar. Vitt ger nästan bara positiva associationer. Det signalerar bl.a. godhet, renhet, oskuld, sanning, frihet och glädje. Den här färgen används ofta vid glädjehögtider som dop, konfirmation, student och bröllop.


Dopklänningen som jag sydde till Ulrikas dop har använts ytterligare 6 gånger och förhoppningsvis kommer det att bli många fler gånger i framtiden. Första gången den användes var i mars 1969 och sen blev den framplockad även 1972 och 1974. Därefter fick den vila fram till 2003 då det var dags för Rasmus att bli döpt. Ytterligare 9 år senare bar Zoé den här klänningen. Dopklänningen har även gjort två resor över Atlanten; först samma år som Zoés dop och nu senast i mars när Hanna döptes. Båda gångerna i USA har prästen varit väldigt intresserad av själva klänningen. Vid dopceremonin pratade han om just dopklädseln och vilken anknytning föräldrarna hade till den.





När jag konfirmerades så hade alla flickor vita klänningar och pojkarna mörk kostym. För oss flickor var det inte några problem, för vi kunde alltid färga klänningen och använda den senare, men för pojkarna blev det oftast en dyr engångsutgift. Då är det bra när konfirmanderna idag använder kåpa. Alla är lika fina oberoende av vad de har för kläder under kåpan.







Till studenten har nog fortfarande de flesta tjejer något vitt på sig och det passar i och för sig mycket bra till den annalkande sommaren. När jag gick i skolan fanns det även en examen före studenten, som hette realexamen, där flickorna klädde sig i vita kläder och killarna i kostym. På huvudet hade vi grå mössor i samma modell som studentmössorna. Det påminde väldigt mycket om studentfirandet för efter det muntliga förhöret fick de som blivit godkända då springa ut till anhöriga och vänner som stod och väntade med blomsterbuketter att hänga runt halsen.


Brudklädseln varierar i modell efter tidens mode, men den vita färgen kommer säkerligen att överleva alla modeskiftningar. Jag har haft den stora glädjen att få sy Ulrikas och Katarinas brudklänningar. Till mitt eget bröllop var jag tvungen att köpa en klänning eftersom både min mor och min farmor var väldigt vidskepliga. Enligt dem skulle jag annars få fälla lika många tårar i mitt äktenskap som stygn jag sytt i brudklänningen. Jag har väldigt svårt för och tänka mig att det skulle ha någon inverkan, men naturligtvis ville jag inte göra dem oroliga.

22 kommentarer:

  1. Det är fint med vitt, fast ganska så opraktiskt. All smuts syns direkt, färgat eller mönstrat döljer smutsen, fast det blir lika smutsigt.
    På min konfimation hade vi alla kåpor, det är både ock.
    Ha en fin första december

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är snyggt när alla konfirmander är likadant klädda.

      Radera
  2. Så trevligt att du är igång igen :)
    Jag är ju några år yngre än dig och hade kåpa när det begav sig :)
    Önskar dig en fin dag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Jag tycker det verkar så praktiskt med kåpa.

      Radera
  3. Vad bra att du inte gjorde dem oroliga. Tänk med tårar det skulle blivit. :)
    Hur kändes det för eleverna och deras anhöriga som stod på skolgården och väntade och väntade ... om deras barn inte fixat det muntliga förhöret?
    Härligt att se att du är igång ännu en gång. En betydligt trevligare månad än november. Det snöar till och med på min blogg idag. Vilket brukar bli tjatigt om några veckor.
    Bossekram
    Ps. Jag är väldigt förtjust i dopklänningen som samlar historia förr och i framtiden. Jag älskar att läsa om sådant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hände ytterst sällan att någon inte klarade "muntan", men i så fall fick den eleven smita ut bakvägen. Fast alla visste innan förhöret om det var så illa att den risken fanns. Jag hade aldrig chansat i ett sånt fall. Jag hoppas december blir lika trevlig som november, även om den inte blir lika nervig. Jag gillar också allt som har en historia bakom sig.

      Radera
  4. Så roligt att få bära en hemsydd klänning. Min svärmor sydde min brudklänning och även en dopklänning som Lilla S kommer att använda i vår. Själv har jag kvar dopklänningen som min mamma döptes i 1934 och därefter används av alla i släkten. Äldsta fröken var den som senast döptes i den. Nu håller den nog inte för fler tvättar...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det värsta om klänningen inte klarar fler tvättar, men då får den sparas som ett kärt minne. Den dopklänningen måste ha använts många gånger.

      Radera
  5. Så roligt att dopklänningen har använts av alla barn och barnbarn! Och extra kul att ni fick berätta för prästen i USA om den!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där verkade det vara väldigt noga att veta lite historia om dopklänningen, och jag tycker också sånt är kul.

      Radera
  6. Jag hade vit köpt klänning på mitt bröllop .
    Det är ju så att om man ger av sig själv får man mycket tillbaka!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vitt är nog fortfarande den vanligaste bröllopsfärgen.

      Radera
  7. Intressant! Min mor virkade en jättefin dopklänning till min dotter, sen försvann den spårlöst.. så trist eftersom min mor också gick bort bara fyra år senare. Såna fina traditioner hoppas jag vi håller vid liv. Såg lilla prins Gabriels dop idag, och kände stolthet och glädje över hur Sofia gjorde, valde en Älvdalsdräkt att uppträda i, och sedan sång på älvdalsmål under ceremonin. Strongt gjort och inte helt enkelt i hennes ställning kan jag tro. Ha en fin första advent!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dop är alltid trevligt att vara med på.

      Radera
  8. I vår familj fanns det också en vit dopklänning som flera av oss burit. Den hade namn och datum på de döpta broderade längst ner. Vet inte var den klänningen finns längre, kan finnas hos någon av mina syskonbarn.
    En enda vit klänning har jag haft, sydde den själv i ungdomen och jag minns än hur förfärligt tyget skrynklade sig.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också broderat namn och datum i nederkanten på dopklänningen. Kul att ha alla uppgifter samlade på ett ställe. Det försvinner inte lika lätt som en papperslapp.

      Radera
  9. Men så roligt med gammalt skrock, men jag hade inte hört den om tårar om man sytt sin egen brudklänning! Med fyra bröllop i bagaget har jag provat allt utom att sy en klänning själv, kanske därför inget hållit "ler" Önskar dig en fin första advent

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte alls vidskeplig, men tycker det är kul och läsa och höra om allt som människor tror kan påverka verkligheten.

      Radera
  10. Lite sent men aldrig för sent i alla fall är att öppna luckor. Nu är jag igång med din första adventslucka för året. Också här finns en dopklänning som har burits av mina barn och barnbarn med namn och tid insydda i fållen.
    Jag har aldrig hört om tårar vad gäller sömnad av brudklänning men däremot om att regn som faller i brudkronan betyder lycka. ( tror faktiskt att de flesta bröllop sker i vackert väder och hoppas på att de blir lyckliga då också ) <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vidskepligheten är kanske olika på olika platser. Jag har också hört om att det betyder tur med regn i brudkronen. Ska man sy sin egen klänning måste man veta att det blir regn på bröllopsdagen . Då måste det väl bli oavgjort mellan lycka och sorg.

      Radera
  11. öppnat luckan och finner så mycket vackert i text och bilder, tradition har du skapat och det passar så bra på dig.
    Ett nöje och lite egna minnen och funderingar - undrar om min farmor sydde min dopklänning? Det måste jag kolla upp!
    Stor Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskar traditioner och gamla saker som förknippas med det.

      Radera