onsdag 2 augusti 2017

Fri som en fågel


Just så kände jag mig igår när jag rattade min bil för att handla lite mat. Det är första gången på flera veckor som jag åkt iväg på egen hand. De första veckorna jag var sjuk var jag glad bara jag kunde ta mig till toaletten och sen efter hand som det blev bättre så var jag i varje fall med och kollade i kylskåpet vad som behövde handlas hem....även om Ulrika sen fick fixa resten. Förra veckan körde Göran för mig ett par gånger och då hade jag bullat upp med kuddar i bilsätet så jag kom lite högre upp. Att komma i och ur bilen tog sin lilla tid och det såg inte särskilt graciöst ut, men det struntade jag i. Det viktigaste var att jag kom hemifrån en stund.


Att åka och handla mat är inget latmansgöra. Först ska man kontrollera vad som behövs handlas hem. Därefter är det dags att sätta sig i bilen för att köra till den första av affärerna på listan. Jag handlar alltså inte allt i samma butik. Vi har många affärer här som ligger väldigt nära varandra och de försöker alltid locka kunder med exrtrapriser. Mig lockar de i varje fall. Det är klart ingen konst för mig att handla i olika butiker när inte körsträckan mellan dem är så lång. I annat fall hade säkert bensinförbrukningen ätit upp det man tjänade på varorna. Inne i affären går man otroligt många steg. Det har jag sett på min stegräknare. Att plocka ner i vagnen är inte så ansträngande, och jag brukar sätta kassen i vagnen och sen lägga varorna direkt ner där. Men när jag kommer till bilen måste jag ände lyfta in allt i kofferten. Rena stryrketräningen! Väl hemma igen är det Görans jobb att lyfta kassarna från bilen och bära ut i köket och sen återstår sortering  av alla varor så de kommer på rätt plats. Det tar jag helst själv hand om.

Göran har nu fått uppleva alla momenten som behövs för att få hem varorna från affären, eftersom jag inte vågade ge mig iväg ensam ifall ryggen skulle börja krångla igen. Nu verkar den ha bestämt sig för att fungera som den ska, och det är jag tacksam för. Det tror jag Göran också är. Att åka till mataffärer är nog inte riktigt hans förtjusning....men det är inte min förtjusning heller. Fast jag måste erkänna att igår tyckte jag det var jättekul att handla mat. När man inte kan göra det som man är van vid, känner man sig lite vingklippt. Vilken frihetskänsla att kunna sätta sig i bilen och bara åka iväg. Jag tar nog en tur i morgon också.

12 kommentarer:

  1. Imorgon får målet vara något trevligare. :) Gör något som du längtat efter när du låg i sängen dessa trista veckor. Härligt att du är tillbaka igen. Det är i de lägena som jag brukar uppskatta livets alla små saker. Jag ser dem med nya glasögon. Känner en stor tacksamhet. Bra att du har nära till flera affärer.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ganska bra med en liten påminnelse ibland. Det finns så mycket enkla saker att göra, som man bara tar för givet. Jag är glad att jag hann bli bra i ryggen innan "storfrämmandet" kommer.

      Radera
  2. Så bra att du har blivit bättre!
    ......Visst är framtiden viktig!
    Men man tar sina minnen med sig!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns riktigt bra att kunna göra vad jag vill.

      Radera
  3. Jag kan verkligen förstå att du tyckte det var skönt att komma ut lite på egen hand :)
    härligt att du är så bra igen!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har jag mycket att ta igen.

      Radera
  4. Oj så skönt att du har blivit bättre,hoppas du slipper denna plåga framöver..Att ränna runt i butiker är ju ingen höjdare,men dock nödvändigt..
    Ja han hade god hjälp av byborna i husbygget,,men det tog honom 3 år att bli klar..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måste ha varit kul att kunna förverkliga en sån dröm.

      Radera
  5. Eftersom jag inte kör bil, så är nästan alltid Stefan med och handlar. Men jag hoppas verkligen att jag ska kunna börja köra bil igen, för det kan jag verkligen sakna.
    Fast Stefan följer med och handlar utan protest. Tur de.
    Kör lugnt! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag föredrar att åka iväg på egen hand. Då slipper jag ta hänsyn till någon annans önskemål.

      Radera
  6. Förstår du kände så, vad har du gjort med ryggen? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett diskbråck som hindrade mig från att göra det jag normalt brukar göra..

      Radera