Färgtema

Det är åter dags för en färgtema vecka, och denna gången har jag valt

Lila

Som barn var det väldigt kul att testa på att blanda färger och helt plötsligt dök det upp en ny färg. Den absolut lättaste färgen att blanda så det blev snyggt, var när man tog lite rött och lite blått och fick fram lila. Namnet tros härstamma från franskans ord för syren; nämligen lilac. Det är en färg som tillskrivs många egenskaper. Den sägs visa på värdighet, oberoende, kreativitet, visdom, mysterier och magi.

Det är kanske därför man ibland ser trollkarlar avbildade med en cape i lilafärgat tyg. Den kan säkert vara bra att gömma både det ena och det andra i. Det är spännande att se på en som är väldigt fingerfärdig. Hur man än försöker komma på hur den där magikern gör, så missar man alltid något. Det är inte lika kul med fingerfärdiga ficktjuvar. Synd att de inte använder sin kreativitet till något nyttigare.Tyvärr bär de inte alltid en lila cape utan smälter väldigt väl in i folkmängden.

Min farmor sa oftast gredelin i stället för lila. Det var ett vanligt namn på färgen förr i tiden. Elsa Beskow skrev berättelsen om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin nån gång i början på 1900-talet.

Purpur är en annan nyans av lila. Jag tänker automatiskt på filmen Purpurfärgen med bl.a. Oprah Winfrey; en mycket bra film. Violett är en annan beteckning på samma färg och därifrån kommer troligtvis namnet Violetta. "Hör min sång, Violetta" som sjöngs av Ray Adams var mycket populär när jag var tonåring.

Zoés stora favorit är prinsessan Sofia. I Sverige har vi nu en prinsessa som heter Sofia. Lila anses ju vara en kunglig färg. Det var faktiskt inte så många av kungligheterna som kom klädda i lila på bröllopet. Det var en blandning av all världens färger precis som jag tycker det ska vara på en fest.

Att sjunga på saken

Medan man funderar på vad man ska göra, kan man sjunga en sång.

Jag är otroligt glad att jag nästan aldrig vaknar en morgon och undrar vad jag ska kunna sysselsätta mig med, och det blir inte svårare längre fram på dagen heller. Det gör också att alla i min närhet är väldigt tacksamma.......för tänk om jag skulle börja sjunga!!!!!! Ve och fasa!

Varannandagsväder

Eftersom det är sol varannan dag och regn varannan dag så blir det antingen ute eller innejobb för min del. Det spelar inte så stor roll, för det finns lika mycket att syssla med vart jag än vänder mig. Ifall jag är road av att göra något, alltså. Det där med att vara sin egen chef är något jag varmt rekommenderar. Nu har jag sån tur att det är roliga jobb jag har framför mig både i trädgården och inomhus.

Jag har kommit så bra igång med att sortera bort och slänga sånt jag inte har användning för längre. För bara några år sedan var det helt annorlunda. Jag sparade på i stort sett allt, för det kunde var bra att ha. Resultatet ser jag nu. Alla bra-att-ha-grejer har legat orörda. Alltså var de inte så bra som jag trodde. Tippen har fått besök åtskilliga gånger. Det finns en stor container där som man kan sätta in lite bättre grejer i som kan säljas på loppis. Nu kommer förhoppningsvis mina sparade saker till nytta någon annanstans.

Min klädkammare har varit nästan omöjlig att komma in i. Där förvarar jag nämligen alla extrasängar, madrasser, kuddar och filtar med. Att hitta några kläder där var dömt att misslyckas. Man fick göra ett svanhopp in i röran och hoppas på att man landade mjukt på en madrass. Sen var det ålning som gällde fram till klädställningen.

Igår åkte jag till Jysk och köpte en ställning med dubbla stänger. Nu ser jag redan framför mig hur jag ska kunna gå in i klädkammaren precis som de stora stjärnorna gör i sina jättestora garderober. De har ibland megastora rum för detta med stora speglar och fåtöljer där de kan sitta och fundera över vilket plagg de ska välja. Jag har en stor golvspegel i mitt syrum precis utanför klädkammaren så den får duga. Någon fåtölj blir det inte plats till där inne men jag har ju gott om madrasser, som jag kan ligga på när jag funderar ut vad jag ska ha på mig.

Egentligen var det klädställningen jag skulle berätta om. Den låg i ett platt paket och när jag öppnat det fann jag en väldans massa rör och plastgrejer.....men ingen nyckel som man alltid får med IKEA-paketen! Vad menades med detta? Hade de glömt det viktigaste? Det följde med en instruktionsbroschyr som jag först inte begrep ett dugg av. Det var pilar och bokstäver hit och dit och jag förstod inte alls hur det skulle kunna bli en klädställning. Min första tanke var att be Göran om hjälp, men sen ändrade jag mig. Jag drog ett djupt andetag och satte igång. Det var ju barnsligt enkelt! Jag behövde bara trycka alla rör och plastgrejer i varandra och till sist stod det en urtjusig klädställning med dubbla stänger framför mig. Då kände jag mig väldigt nöjd.

Nya idéer

Jag har börjat förbereda för nästa säsong i trädgården. Nya idéer far runt i mitt huvud lite då och då och det är en av dem som jag ska försöka förverkliga nu. Vi har en långsmal rabatt där det i ena änden växer en jättestor Aroniabuske. Den var så liten och nätt när vi planterade den för flera år sedan, men nu sträcker grenarna sig över nästan halva rabatten. Dessutom måste jag varje år tukta den på sidan för att den inte ska växa ihop med rhodedendronbuskarna. Det ska nämligen vara en gång där emellan så vi kan komma till framsidan av trädgården. Från början var det löv ända nerifrån roten på busken, men efter att den blivit äldre så har det nästan blivit som ett miniträd med massor av stammar. Det är kalt en bra bit upp, så jag har fått fläta grenarna om varandra för att det inte skulle se så konstigt ut. När jag klippte busken i våras bestämde jag mig för att det var sista gången det hände. Nästa gång fick det bli total nedsågning.

Nu är busken full med svarta bär, som jag inte ska plocka och koka något av. Jag vet att de är väldigt C-vitaminrika, men eftersom ingen av oss är speciellt förtjust i varken sylt eller saft, finns det ingen anledning för mig att vara så huslig. Igår gick jag ut för att börja såga ner den. När jag närmade mig busken hördes ett väldigt kvittrande. Busken var full av koltrastar som satt där och smaskade på bären. Jag vände tvärt och bestämde mig för att vänta tills fåglarna ätit klart.

I stället gav jag mig på min lilla bärträdgård. Blåbären är mogna nu och smakar så gott. Det ska bli två buskar till av olika sort. Jag har också två hallonbuskar en med gula och en med röda hallon. De gula hallonen är godast. En svart vinbärsbuske saknar jag, men den kommer så småningom. Min tanke är att det ska finnas lite olika bärsorter för barnbarnen att plocka när de är här. Blåbären ska jag ha till havregrynsgröten på morgonen.

Vid sidan av duvslaget växer en jättestor rabarberplanta. Jag har skördat många gånger i sommar och fryst in åtskilliga påsar med skuren rabarber. Det är gott under vinter och höst att kunna laga rabarberpaj och något år har jag gjort falsk pumpamarmelad....det är rabarber och ingefära. Väldigt gott för det smakar inte så sött som annan marmelad.

Ett par dagar har vi nu sett att en katt ligger gömd under de stora rabarberbladen och lurpassar på duvorna när de är ute. Det händer ofta att de går nere bland bärbuskarna eller ut på gräsmattan. Tyvärr har det hänt att en katt fått tag på en duva och det vill vi naturligtvis inte ha en upprepning av. Vi kan knappast stå där ute och vakta hela tiden, så vi beslöt att gräva upp rabarberplantan och flytta den till en annan plats. Nu får katten dra på sig kamoflagepäls om den ska ha någon chans.

Läskiga djur

4. Fladdermöss

Dessa djur är bland det läskigaste jag vet. Det är något skrämmande över dem....kanske för att man förknippar dem med den blodsugande Dracula. Ibland när jag sitter i TV-rummet kan jag se hur de flyger runt på altanen och dunsar emot rutan. Då är jag enormt tacksam att jag inte valt att ha altandörren lite på glänt, som jag ibland har. Jag vet att många gillar de här djuren och t.o.m. sätter upp fladdermusholkar i sin trädgård. Egentligen vet jag inte vad det är som gör att jag är livrädd för dem, för jag har aldrig varit speciellt nära en sån här skrämmande varelse. Kanske kan det vara någon film jag sett.

När jag jobbade på Fritids så åkte vi iväg med barnen till en fladdermusgrotta. Då var jag klart tvungen att följa med in, men hoppades hela tiden att vi inte skulle se några........och vi hade tur.....tyckte jag. Barnen däremot var väldigt besvikna. På Tropikariet i Helsingborg finns också fladdermöss som flyger fritt i gången. Usch! Jag tycker man borde få betalt för att gå där i stället för tvärtom. Det blir till att ta det långa benet före och kvickt smita in till de gulliga djuren. Det finns faktiskt en del sådana där, även om de är lätt räknade.

Enda gången jag kan tänka mig att släppa in en fladdermus i huset, är när det är Halloween, och då måste de vara av antingen tyg eller papper.

En av många forskningar med fladdermöss handlar om hur de uppfattar ljud. Det visade sig att Mustaschfladdermöss (som om inte vanlig fladdermus skulle vara tillräckligt läskig) hade speciella hjärnceller som sorterade ut vissa ljud. Om man tänker på hur människan fungerar så skulle det då vara att man hör sitt barns skrik och ambulanssirener även om det är mycket andra ljud runt ikring. Detta är inget nytt, men det går kanske att utveckla vidare, inte vet jag.

Ibland hade det vart bra att ha en fladdermushjärna.  Jag tänker på när man hamnar i ett sällskap där det finns en eller flera personer som älskar att höra sin egen röst och bara mal på om sitt liv och leverne utan att intressera sig det minsta för de övriga personerna. Jag har faktiskt lite svårt för sådana egenkära människor. Tänk så bra om jag då kunde ha kopplat från min vanliga hjärna, kopplat in fladdermushjärnan och bara suttit och tänkt på trevliga saker utan att bli störd.

Tillbaka till vardagen

Det känns fortfarande nästan lite overkligt. Jag har svårt att vänja mig vid den tystnad och stillhet som nu råder i huset. I två veckor har det lekts, skrattats och pratats konstant från tidig morgon till sen natt. Det har nästan varit lite som när jag firade mina sommarlov tillsammans med mina kusiner hos farmor och farfar. Jag vet att mor berättade att när vi barn lagt oss, så satt alla vuxna uppe sent och pratade i lugn och ro. Så kunde vi också göra och det var väldigt trevligt. Så länge barnen är vakna, är all uppmärksamhet fokuserad på dem, precis som det ska vara. Men det är lika viktigt med vuxenprat.

Jag är glad att inte alla åkte härifrån samtidigt. Det hade blivit alldeles för chockartat. Vi lämnade Daniel med familj på Kastrup förra måndagen och i lördags morse satte Zoé sig tillrätta i bilstolen och åkte hemåt med sina föräldrar. Som tur är så dyker Rasmus upp lite då och då, och han ringer varje dag och informerar mig om vad som hänt. Nu har han börjat i sjätte klass. En aning svårt är det och tänka på att han nästa år ska börja på högstadiet.

Det är inte bara ljudnivån som är annorlunda nu. Måltiderna är inte i närheten av vad de var tidigare. Jag hade plockat fram iläggskivorna till matbordet för att göra det längre. Då blev det plats för 12 personer att sitta runt det. Nu måste jag se till och plocka bort dem, så inte Göran och jag sitter vid var sin kortända som man ser ibland på filmer att herrskapet gör. Då måste jag nämligen först leta upp ett par stora kandelabrar att sätta mitt på bordet. Fast jag har aldrig riktigt förstått vitsen med det. De måste skymma sikten något enormt. Jag har två val....antingen ger jag mig ut på kandelaberletartur eller också plockar jag bort iläggsskivorna. Det lutar mest åt det senaste alternativet.

Allt slags firande

Från början var det bara tänkt att det var min 70-årsdag som skulle firas när vi träffades i sommar, men eftersom det inte gick och ordna att våra utlandsboende barn kunde komma hem den dagen, så ändrade vi snabbt på planerna och hade i stället ett Årskalas. Dessutom kom vi på att vi kunde fira alla svenska helger också på en och samma dag.
Vi startade på eftermiddagen med fika ute på altanen. Vädret har varit toppen hela tiden. Några sju sorters kakor så det påminde om gamla tiders kafferep blev det inte, men Ulrika hade bakat lussekatter för att uppmärksamma Luciafirandet och jag hade rört ihop lite småbröd.

Tårta måste givetvis finnas med på ett kalas och jag gjorde två stycken eftersom vi var ganska många.

Jag vek askar med lock av olikfärgad kartong och limmade fast ett tårtljus i hållare på ovansidan. Sen skrev jag våra namn på respektive tårtbit...barnen fick två vardera. 

Som av en händelse var min tårtbit orange, och när jag lyfte på locket hittade jag en tårtsmurf där. Vilken överraskning! Detta var Rasmus och min lilla hemlis. Vi hade jagat runt i leksaksaffärerna tidigare i veckan och letat efter smurfar. Vi ville ha så att det passade till var och ens intresse. Rasmus fick givetvis en målvaktssmurf.

Efter fikat var det dags för presentutdelning. Ett antal korgar sattes på bordet och jag tejpade fast månadens namn. Sen var det bara att fylla dem med presenter till respektive "födelsedagsgris". Det blev en avsevärd massa paket. 

Eftersom vi firade allas födelsedagar samtidigt, så hade Katarina gjort en kalender som vi kunde följa månad för månad. Ulrika är först ut i januari, men vi gjorde en liten ändring och följde Åstorpskalendern i stället. Den börjar med februari tätt följt av september. Alltså fick först Zoé och sedan Daniel och Rasmus sina paket. Ulrika fick vänta tills de öppnat sina presenter. Sen följde Peter och Anne i mars, Bo i maj, Katarina och Karl Gustav i juli och Göran och jag i augusti. På varje födelsemånadsblad var foto på den eller de som fyllde år och de övriga månaderna hade bilder som passade till respektive helg.

Lite senare på kvällen var det dags för maten att plockas fram. 

Första svenska firarhelg var påsk i april med färgade ägg och olika sillsorter.

Därefter följde Midsommar i juni och Mårtensfirande i november, så det fick bli jordgubbar och grädde och äppelkaka med vaniljsås. Någon gås funderarde jag över huvud taget inte alls på att laga till. Det fick räcka med gåskrukan som jag satte servetterna i. Givetvis kunde man äta i precis den ordning man ville. 

Kräftskivan i augusti fuskade vi också lite med. Det blev inga kräftor utan bara en skål fylld med is där det stack upp en del småflaskor med olika innehåll. Vi avslutade med december och julfirande. Jag hade kokt lite brunkål och sen nöjde vi oss med köttbullar och prinskorv till det. Bo hade naturligtvis lagat en god Janssons frestelse. Den är ett måste till nästan alla helger. 

Jag är väldigt nöjd med mitt födelsedagsfirande och jag fick otroligt många fina presenter. Lite synd att man bara fyller år en gång om året.

Att dölja sin rädsla

För att visa att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par gånger liksom för att motionera sig.

Nu tror jag förståss inte det är av rädsla som småbarn hoppar upp och ner som studsbollar. Tänk att ha deras energi! Jag hoppas verkligen att mina barnbarn har smittat mig med energibaciller så jag också börjar studsa upp och ner....eller i varje fall studsar ur sängen i någorlunda vettig tid på morgnarna. De här veckorna har det inte varit några problem att stiga upp, och det hade varit bra om det fortsatt i samma stil. Nu lurar vardagen runt kröken igen och det är dags att ta tag i alla projekt som legat på is ett tag. Bästa sättet att hantera saknaden efter småttingarna är att hålla sig sysselsatt, så idag ska jag jobba mig trött i trädgården.

Att släppa taget

Det svåraste är att veta vad man ska lämna kvar.

Det blir Göran och jag som blir lämnade kvar. I natt ska vi skjutsa Daniel och hans föräldrar till Kastrup för vidare färd mot Dallas. Denna gången är det inte alls lika kul att åka dit som för drygt en vecka sedan. Nu vet jag att det dröjer åtskilliga månader innan vi ses igen. Skype är en liten tröst....men bara väldigt liten. 

Huset blir inte helt tomt. Zoé och hennes föräldrar stannar kvar fram till lördag, och Rasmus med familj har vi nästan alldeles runt hörnet. Jag har många roliga minnen från de här dagarna och de får jag plocka fram när det känns för trist. 

Vänner

Goda vänner kan göra allting tillsammans, men bara de bästa vänner kan göra ingenting tillsammans.

Nu har vi bokstavligt talat huset fullt. I torsdags hämtade vi Daniel med föräldrar på Kastrup. Det blir långt mellan träffarna och han hade växt otroligt mycket sen sist. Igår kom sen Zoé med familj bilande från Luxemburg. Rasmus och hans familj bor så nära så det är så enkelt för dem att ta sig hit. Rasmus har hyrt in sig hela tiden som småkusinerna är här. 

Det sägs att varje ålder har sin tjusning och visst stämmer det. Under åren när mina barn växte upp så ändrades intressena och sysselsättningarna efter åldern. Nu när de är vuxna kan vi umgås som vänner. Det är härligt med personer man känner och inte behöver förklara allting för in i minsta detalj. Sonhustru och svärsöner har smält in i gemenskapen utan några konstigheter. Jag är fullt på det klara med att jag är väldigt lyckligt lottad.

Även om vi är många i huset nästan varje dag, så märks det inte. Var och en gör det den vill och ingen behöver känna att vi alla måste göra något speciellt tillsammans. Kravlöst umgänge är det bästa.

Tiden går sakta idag

När jag var barn vaknade jag alltid jättetidigt på min födelsedag. Det var den enda dagen på hela året som det var någon mening med att vara morgontidig, tyckte jag. Idag vaknade jag vid halv sextiden och jag försökte somna om, men det var helt omöjligt. Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli halv tre någon gång. Göran och jag har fått besked på att vi ska vara klara att åka iväg det klockslaget i eftermiddag. Då kommer Rasmus taxi och hämtar oss. Vart vi ska åka eller vad som ska ske i eftermiddag har jag inte den blekaste aning om. Jag gillar överraskningar. Det är nog första gången som jag inte vet var jag ska fira min födelsedag. I regel brukar jag ha kalaset här hemma och då själv stå för vad som ska hända. Det kommer givetvis att bli stort kalas sen när alla barn och barnbarn är samlade. I morgon förmiddag åker vi till Kastrup och möter Daniel och hans föräldrar, och på lördag kväll räknar Zoé och hennes föräldrar med att kunna parkera sin bil på vår uppfart. Men just nu sitter jag bara och väntar..... och väntar.....och väntar.....

Att hitta rätt

Om du försöker hitta hem, men i stället hittar en grop, kan du försöka leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hittar nåt du inte letar efter vilket skulle kunna vara precis det du letar efter.

Nalle Puhs snåriga tankegångar känns välbekanta. Precis så där virrig är jag bland. Ofta kommer jag på en sak som jag ska hämta. När jag väl kommit in i det rummet där grejen ska vara, så har jag helt glömt bort vad jag letar efter. Hur jag än försöker så får jag ingen kontakt med personalen på hjärnkontoret. Att lägga pannan i djupa veck hjälper inte....jag vet inte hur man gör heller. Så mycket överflödigt skinn har jag inte i pannan så det går att åstadkomma några veck.

Enda lösningen på problemet är att gå tillbaka till där jag stod från början när jag kom på att jag skulle hämta vad det nu var för något. Det brukar alltid fungera. Så fort jag är framme vid utgångspunkten så fungerar hjärnan perfekt. Då blir det till att gå några extra steg igen. Med tanke på hur förvirrad jag är så är det konstigt att jag inte når upp till 10 000 steg varje dag.