onsdag 11 september 2013

Dallasresa


Vi åkte alltså till Dallas för att vara med om Daniels 1-årskalas. Planet skulle gå från Köpenhamn vid 11-tiden på förmiddagen, så det betydde att det blev tidig avfärd från Åstorp. Annars om åren brukar vi ta färjan först och sen tåget ner till Kastrup, men det är så mycket spårarbete på den sträckan nu så det är rena chansningen om man kommer fram i planerad tid. Mina resnerver klarar inte av den ovissheten. Som tur är har vi en snäll svärson, Bo, som erbjöd sig att skjutsa oss hela vägen ner med bil innan han sen körde till sitt jobb. Det är väldigt bekvämt nu när Öresundsbron finns. Efter ca fem kvart var vi på plats.

Nu gällde det bara att leta upp rätt terminal och checka in. Allt är datoriserat numera och incheckningen sköter man själv vid en knappterminal. Det ser ut som en mindre spelhall när folk står där vid maskinerna och knappar in sitt bokningsnummer. Man bara väntar på att någon ska dra i spaken och det ska rassla till med en massa mynt.  Efter att vi lämnat in våra resväskor och gått genom säkerhetskontrollen andades jag ut. Det är allt det här som ska göras innan man kommer på planet som jag fasar för. Själva resan är rena avkopplingen. Det går tyvärr inget direktflyg från Kastrup till Dallas, men att mellanlanda i London är ett bra alternativ.

Heathrow är en stor flygplats men i och med att det är så bra skyltat där känner man sig inte vilsekommen. Vi hade några timmars väntetid här och när tavlan visade att vi kunde gå till vår gate steg vi bara ombord på en buss och blev skjutsade dit. Eftersom vi åkte en torsdagseftermiddag, så var inte planet fullbokat. Det var fem säten på den raden vi hade våra platser, men endast två var upptagna...nämligen våra. Vi kunde fälla upp armstödet mellan sätena och halvligga. Det behövdes, för resan tar nästan 9 timmar. Det är väldigt svårt att sova på planet, så det blev mest till att läsa eller titta på film.

När vi äntligen landade i Dallas var man ganska trött och stel i kroppen. Nu hade vi en lång procedur med snorkiga människor framför oss, trodde jag. Men nåt måste ha hänt sen sist. Antingen var det helt ny personal eller också har den gamla personalen varit iväg på en intensivcharmkurs. De var så vänliga och t.o.m. drog på smilbanden ibland. När vi kom in till immigrantsfållorna var det väldigt lite köer där, så det klarades snabbt av eftersom alla papper var i ordning.

Väskbandet var i rullning när vi kom dit och sen återstod bara en sista kontroll av oss innan vi släpptes ut i friheten till son, sonhustru och världens gulligaste Dallasbo, som välkomnade oss med ett stort leende. Helt plötsligt var jag inte trött längre.


När vi steg ut från terminalen och skulle bege oss till parkeringen fick vi ännu ett varmt mottagande......40 grader.

22 kommentarer:

  1. Välkommen hem igen! Förstår att det varit några härliga dagar "over there" - och mysigt att få krama om lille Daniel, som redan blivit 1 år! Nu tar det väl ett tag igen innan ni ses... tur att ni kan "skypa" :)
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det finns en liten chans att han kan komma hit till jul. Annars blir det en lång väntan.

      Radera
  2. Dina betraktelser är helt undrbara! Tänk vad förvånade alla inblandade skulle bli om det rasslade till och kom ut pengar vid incheckningen. Den tanken fick mig att le en lång stund.
    Din lilla Dallasbo ser för charmig ut!
    Vad härligt att resan gick bra och att ni fick vara tillsammans ett tag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är guld värt att få träffas "på riktigt".

      Radera
  3. Vilken liten guldklimp! Att resa långt för hans skull spelar knappast någon som helst roll,
    när man möts. Du har dina charmtroll:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle kunna åka till månen om det fodrades för att få träffa dem.

      Radera
  4. Godmorgon!Sån härlig resa ni fick och vilket mottagande Jag tror att era hjärtan smälte!! Men du.......... vad gör du uppe mitt i natten???Ha en lugn dag! Morgonkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har fortfarande inte fattat att jag är i Åstorp. Tar väl några dagar innan jag kommer in i rätt tidsrytm.

      Radera
  5. Vilken härlig glad liten kille. Heathrow är verkligen en stor flygplats. Jag har varit där en gång. Vi reste ganska mycket förr men slutade när vi skaffade hund. Numera åker vi bara dagsresor om någon kan ta hand om Paxi. Visst är det bra med Öresundsbron. Jag förstår att du haft en trevlig vistelse där och ett fint 1-års kalas.Ha det bra. Kram/Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi reste inte heller mycket när vi hade hund. Det fick bli kortare resor där han kunde följa med.

      Radera
  6. Vem kan fortsätta vara trött då man möts av ett sådant leende. Vilken liten goding. Jag har också en väldig resfeber då jag ger mig iväg. Men lika orolig jag är innan brukar jag vara för att komma fram till rätt ställe. Det är fördelen med att flyga. Inte så många hållplatser att hålla reda på :-)
    Ha de Gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Det var smart och tänka så att man behöver aldrig oroa sig för att gå av vid fel hållplats.

      Radera
  7. Jag förstår att ni inte tänkte på trötthet, när ni möttes av en så glad person. Kände han igen er från skype?
    Vi får hålla tummarna för att de kommer till jul.
    Kul tankar om alla förehavande på flygplatsen.
    När vi åkte hem från Kreta, räckte vårt barnbarn fram nappen i säkerhetskontrollen. Han såg ju att alla tömde fickor och annat på allt löst. Gulligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Hoppas nappen blev godkänd. Jag tror inte att Daniel kände igen oss, men det dröjde inte länge förrän jag fick massor av kramar och pussar. Det får jag leva på nu fram tlll jul.

      Radera
  8. :) vad roligt att få åka och hälsa på lille Daniel som tydligen kände igen dig från skype, men vilken värme, var då så varmt hela tiden?
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det höll sig runt 37-40 grader, så vi var ute på förmiddagen och sent på kvällen. Som tur är så finns det ju luftkonditionering överallt i alla affärer och platser där man vistas inomhus. De sista dagarna tyckte jag faktiskt inte det var så hemskt, så man kanske kan vänja sig vid allt.

      Radera
  9. Och jag som klagar på två timmars resa till närmaste barnbarn och knappt fyra till Stockholmsgänget. Jag ska genast sluta...
    Men vilken rolig födelsedagsfest ni fick komma på. Jag blir så stel av stillasittande så jag inte kan få igång lederna på flera timmar när jag suttit i bil eller dylikt. Hur var vädret i Dallas, alltid hett antar jag, tänker självklart på teveserien och Texas är ju ökenklimat antar jag.
    Puh, jag tycker vi har rena öknen här denna sommar som aldrig verkar ta slut. Men, sen när det regnat i dagarna sju så börjar man klaga på det...
    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var väldigt varmt nu mellan 37och 40 grader hela tiden. Det blir behagligare om en månads tid, då är det ungefär som svensk sommar.

      Radera
  10. Vilken stor upplevelse - det är spännande med resor! Kram!

    SvaraRadera
  11. Jag gillar att resa, men önskar att barnbarnen bodde lite närmre.

    SvaraRadera