Färggrann

Igår blev det äntligen av att jag färgade håret. Jag har funderat på det så länge, men alltid har det kommit något annat emellan. Det är längesen jag köpte hem färgmedlet och jag glömde titta på bäst-före-datumet innan jag började. Men det verkar som det var ok, för färgen fastnade. Den här gången hade jag valt att färga det kastanjebrunt. Det brukar ju bli lite röda skiftningar i det på köpet. Vet inte om jag har gjort nåt fel, för det ser mer svart ut tycker jag. Men det döljer åtminstone alla gråa hår, och det var det som var meningen. Då får jag väl vara nöjd.

Jag har tidigare berättat om att jag längtade efter att bli gråhårig, men det var ju inte för att jag tyckte det var snyggt. Tvärtom! Jag hade fått för mig att jag skulle kunna skaffa mig urtjusiga hårfärger när ursprungsfärgen var grå. Så var inte fallet, men man kan inte få allt. Varför är det så mycket snyggare när en karl får grått hår än när en kvinna får det? Det heter ju att en karl har de grå tinningarnas charm, men vad ska man kalla det hos en kvinna. Ja, inte charmigt i varje fall. Det ser mer ut som damm eller spindelväv. Tack och lov att det finns hårfärgningsmedel!