onsdag 27 oktober 2010

En Norgehistoria





Norgehistorier brukar vara fulla av sjuk humor, vilket jag gillar i allra högsta grad. Men den här är faktiskt i sjukaste laget, och dessutom är den sann, enligt vad tidningen skriver. En man i Karasjoks kommun i nordligaste Norge får kravbrev efter kravbrev. De är inte till honom utan till hans farbror som dog för 8 år sen. Det gäller räkningar för hemtjänst och pensionärsmåltider.  Enligt kommunen kan "kundförhållandet" inte brytas bara för att en person är avliden - såvida inte personen själv slår larm. Nu är jag väldigt nyfiken på tjänstemännen i den kommunen. Hur har de tänkt sig att de ska få uppsägningen av hemtjänst och måltider? Är dom medium som kan prata med döda????? Tyvärr är inte sådana här tokiga historier ovanliga. Finns det inga krav på kvalifikationer när jobben tillsätts? När den här sortens incidenter inträffar och man hör förklaringarna undrar man verkligen om det är levande människor eller någon slags felprogrammerade robotar som fattar besluten. För det kan definitivt inte vara vanliga, sunt tänkande personer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar