fredag 26 maj 2017

Jag har landat


Jag har varit på resande fot i två veckor och kom hem igår kväll. Vi flög från Dallas i onsdags kväll fem minuter i tio (Dallastid). Det är detsamma som fem på torsdagmorgonen i Sverige. Tidsskillnaden på sju timmar känns mer nu när vi kommit hem. Visserligen tar det lite tid att anpassa sig när man kommer dit också, men det brukar gå snabbare. Nu vet jag att jag har kanske en vecka framför mig då jag är sömnig på dagen och jättepigg på natten. Tur i oturen är det ju att jag inte måste åka till jobb. Jag har varit med om så mycket kul, och det bästa av allt var givetvis att få träffa min son och hans familj. Nu fick jag för första gången se Hanna i verkligheten och krama om henne. Vilken liten goding! Daniel hade vuxit och var en mycket stolt storebror. Det kommer med all säkerhet dyka upp inlägg från min resa när jag inte känner mig som en zombie längre.

onsdag 24 maj 2017

Läskiga djur

5. Råttor och möss


Jag har en kategori på min blogg som jag har döpt till Läskiga djur. Det handlar om sådana djur som jag anser vara läskiga. Jag är fullt medveten om att alla inte tycker som jag. Jag har tidigare skrivit om spindlar, maskar och ormar, mördarsniglar och fladdermöss. Idag hade jag tänkt berätta lite vad jag tycker om råttor och möss.

Jag vet inte vilket som är värst. Råttan är betydligt större klart, men den har jag inte sett så ofta. Möss är lite vanligare och mindre, men för den skull inte ett dugg mer välkomna. Mina farföräldrar hade bondgård och där var det vanligt med båda sorterna. En gång när jag gick in till grisarna för att titta på de små kultingarna, såg jag en stor råtta som sprang och gömde sig bakom några brädor. Jag kom väldigt snabbt ut från stian, och kultingarna vågade jag bara hälsa på när farfar följde med i fortsättningen.

Möss hörde nästan till vardagen hos farmor och farfar. Man hörde dem dagligen springa runt uppe på vinden. De blev tydligen aldrig trötta. Farfar hade en stor bur som han fångade dem i. Farmor hade en väv uppe på vinden och där brukade mor sitta och väva. Jag förstår inte hur hon vågade. Men mor var också uppfödd på landet, och där kanske man såg lite annorlunda på det hela.

Enda gången jag sett en råtta i närheten av vårt hus var när den sprang på fönsterblecket ute på altanen. Det var värre än en skräckfilm! Den odågan bet itu en slang på min bil också till råga på allt. Alla skämtteckningar visar alltid att en kvinna står uppe på en stol och en liten mus sitter nedanför. Det är inget kul alls. Jag hade gjort precis likadant. En stor elefant är ju rädd för en liten mus, då är det väl inte så konstigt att en liten människa är det.


Möss i alla former, färger och material som jag varit med och själv tillverkat är helt ok. Då vet jag att de är helt ofarliga.


tisdag 23 maj 2017

Slott eller koja?


Bostadsministern sa i en intervju att i städerna sa man villa och på landsbygden hus även om man menade samma sak. Jag tror inte att det stämmer alltid. Mina farföräldrar bodde i Kabusa och det var inte många invånare där. Mestadels var det bönder som hade sina gårdar, men det fanns en del som bodde i eget hus med en liten trädgård till. Där kallades det för hus, så det stämmer med hans uttalande.

Vi flyttade till Eslöv när jag var 2 år och då bodde vi i lägenhet i ett hyreshus. De familjer som hade väldigt många barn fick hjälp till att bygga sina egna hus och de kallades allmänt för "barnrikehus". Familjer med färre barn som också skaffade eget hus med en liten trädgård till kallade sitt boende för villa. Någon skillnad utseendemässigt fanns inte, så jag förstår inte varför det inte hette samma.

Det finns både parhus, kedjehus och radhus. Varför heter det då inte parvilla, kedjevilla och radvilla i städerna? Åstorp är en storkommun, men definitivt ingen stad. Ändå bor jag i ett villaområde. På Björnås, som området heter, finns väldigt många villor.

I djurvärlden finns en del beteckningar på boenden som vi anammat som t.ex. lya. Med det menas nog för det mesta en lägenhet medan däremot koja kanske mer lutar åt något där barn leker. Bur är väl närmast för otäckingar, som bör buras in. Stia är inget trevligt namn på ett boende för en människa. Då är det verkligen smutsigt där. Stall, stack, bo och gryt tror jag aldrig jag hört i samband med att en människa bor där.

Egentligen spelar det väl inte så stor roll vad man kallar sitt boende för. Det viktigaste måste vara att man trivs. Det är inte bara boendet som är viktigt. Minst lika viktigt är grannarna. Vi har haft tur och har väldigt trevliga grannar. En del av dem har vi bott granne med i 44 år; alltså ända sedan vi flyttade in i vår nybyggda villa.

måndag 22 maj 2017

Ingen reklam, tack!


Reklam borde förbjudas på TV. Den hackar sönder programmen i småbitar. I vissa program visas nyheter helt plötsligt. Sånt är bara så irriterande. Dessutom är den mesta reklam som visas otroligt dålig och rent ut sagt usel förutom när barn och djur ingår. Jag älskar Agrias reklam där man får se alla dessa gulliga små djur. Jag bara smälter.

För länge sen visades lite småsnuttar av olika reklaminslag och det var särskilt ett som jag fastnade för. Jag tror det var inspelat i Australien. Ett ungt par var ute och körde och på vägen stod plötsligt en känguru. De stannade bilen och gick ur för att ta lite foton. Djuret var inte särskilt skyggt, så killen tog av sig sin jacka och la över axlarna på kängurun. Naturligtvis i syfte att ta en riktigt annorlunda bild. Då hoppade djuret plötsligt iväg. De rusade in i bilen för att åka efter, men kom snabbt underfund med att bilnycklarna låg i jackfickan. Jag har inte den blekaste aning om vad det gjordes reklam för, men så är ju den mesta reklamen....helt obegriplig.

Senaste irritationsmomentet när det gäller dum reklam är den från Tele 2. Det visas bilder från en slags skola och en tjej berättar....på engelska så klart.....en massa som jag inte lyssnade på alls. Det som fick mig att surna till rejält var att allt som hon sa textades...på engelska. Men reklamen visas för hundra gubbar i Sverige och här pratas mig veterligen svenska. Hade det då inte varit en fin gest mot de som inte kan engelska att ha svenska undertexter? Vad gjorde den engelska texten för nytta?

Tacka vet jag den gammaldags reklamen i tidningar förr. Det var ofta tecknade bilder och även om det kanske var nåt bottennapp ibland så behövde man åtminstone inte vara professor för att räkna ut vad reklamen handlade om.

söndag 21 maj 2017

Den lilla svarta


Jag ska sluta klä mig i svart när de uppfinner en mörkare färg.


Jag kan i varje fall tänka mig att överväga det. Svart är en färg som jag alltid gillat jämsides med orange. När jag var ung så hörde det till att ha en svart klänning hängande i garderoben...den lilla svarta. Egentligen var det ingen dum idé alls, för visste man inte vad man skulle ta på sig en gång man var bortbjuden, så var det alltid ett säkert kort. Jag tror inte att det har gått helt ur modet någon gång, för det dyker alltid upp en svart basklänning i alla modereportage. 

fredag 19 maj 2017

Ut i det blå


Ett par av mina arbetskamrater var Bilkårister. De berättade om alla kul saker de gjorde förutom alla uppdrag och jag blev intresserad. Det slutade med att jag blev medlem, men jag var bara med på alla roligheter. Kurser och körningar deltog jag aldrig i. Det hände då och då att det ordnades bilorienteringar. Då körde vi verkligen ut i det blå.

Vi fick ett antal A4-papper med instruktioner vart vi skulle köra. Det var steg för stegbeskrivningar. Vi utgick alltid från klubblokalen och sen var det upp till "kartläsaren" att leta rätt. Man fick vara väldigt uppmärksam, för i samband med vissa platser som vi åkte förbi skulle det svaras på frågor. Då gällde det att gnugga geniknölarna. Ibland hjälpte det inte för frågorna var väldigt kluriga.

Om vi följt "kartan" skulle vi så småningom alla samlas på samma slutmål där de som hittat på frågorna tog hand om våra tävlingspapper och rättade dem. Jag och min ena arbetskamrat brukade köra ihop och vi vann faktiskt ett par gånger. Slutmålet var alltid ett trevligt ställe. Någon gång hamnade vi i en butik långt ute i obygden, någon gång stannade vi vid ett våffelcafé och en gång besökte vi en strutsfarm.

Jag har kvar alla tävlingsfrågorna och nu är det så många år sedan jag körde de rundorna så det skulle vara kul att försöka sig på dem igen.  Då kunde jag ta dem i min egen takt och stanna och fotografera lite var som helst. Jag minns att vi körde förbi många trevliga platser, men i tävlingens hetta fanns ingen tid för fotografering. Jag riktigt längtar efter att köra med min blåa bil ut i det blå.

torsdag 18 maj 2017

Blåblodig


Blått blod syftar på adel och förnäma anor. En teori är att uttrycket kommer från Spanien och pekar på att ytliga blodkärl syns tydligare ju ljusare huden är, och då ser de blåaktiga ut. De kristna härskarna i 800-talets Spanien hävdade att de var ättlingar till de som hade erövrat halvön på 400-talet och att de därför var mer ljushyade än morer och judar som också bodde där. Uttrycket spreds över Europa och fick näring av att adeln hade blekare hud än bönder och hantverkare som jobbade utomhus. Det skulle således vara fint om man var blek.

Blekhet var tydligen populärt även in på förra seklet. Jag minns att min faster satte fast tidningspapper runt schaletten hon hade på huvudet. Hon ville definitivt inte bli slbränd. Då kunde ju folk tro att hon arbetade på landet, vilket hon gjorde. Om hon hade vantar också på händerna för att inte bli solbränd på dem minns jag inte. Lite underligt är det att några decennier senare åkte folk i massor till Mallorca och andra varma ställen för att bli så bruna som möjligt. Nu var det inte så modernt med blekhet eller blå ådror längre.

När man pratar om blåblodiga människor idag är det väl mest kungligheter man syftar på. Det beror säkert på att i Frankrike på 1100-talet var blått en kunglig färg. Blå kläder var dyrbara och gav högre status.


Det finns faktiskt några som har riktigt blått blod i sina ådror; nämligen dolksvansar. De lever utanför USA:s atlantkust. Arten har utvecklats mycket lite under årens lopp och kallas för ett levande fossil. När man tänker på det så är det nog inte många som är så intresserade av att kalla sig för blåblodiga.