måndag 20 februari 2017

Det var bättre förr


Köpenhamn har alltid legat mig varmt om hjärtat. Det är den närmaste huvudstaden för min del. En tur med färja och tåg tog förr ca en timme. Färjorna går var 20:e minut och tåget från Helsingör till Köpenhamn gick också lika ofta. Sen blev det ändrat till två gånger i timmen, men det var fortfarande acceptabelt. När man bara skulle till huvudstaden så var det en behaglig tur med inga byten, utan man satte sig tillrätta på tåget i Helsingör och steg av på Hovedbanegarden i Köpenhamn. Ströget ligger bara några minuters promenad därifrån och även smågatorna är värda ett besök.


När vi var på väg längre ut i världen steg vi inte av i Köpenhamn utan åkte bara vidare till Kastrup. Det kunde inte vara enklare. Efter att inresekontrollen infördes så var vi tvungna att gå av tåget i Köpenhamn, men det kom ett annat tåg en fem minuter senare och på samma perrong som tog oss till flygplatsen. Det var inte besvärligare än man kunde stå ut med det. 


När jag nu kollade efter färje och tågavgångar som passade till flygtiderna så höll jag på att gå upp i limningen. Jag hade planerat att be en granne skjutsa oss till stationen, eftersom taxi i Åstorp inte tar emot beställningar som bara är inom Åstorps kommun. Varför ska det då finnas taxi här? Mycket onödigt, enligt min mening. Bussen till Helsingborg går vid två-tiden på eftermiddagen och när vi kommer till Helsingborg  har vi tre kvart på oss innan färjan till Danmark seglar iväg. Då hinner vi köpa biljett för vidare färd. Sen börjar eländet.


Det är inte alla avgångar som kör ända fram till Köpenhamn och hoppar man av på en tidigare station, så kan det dröja innan man kommer med ett tåg som kör vidare. Endast en gång i timmen finns ett tåg där man slipper byta. Nåväl, det får väl ordna sig. Men vi kommer bara till Köpenhamn, sen får vi byta tåg där till ett som tar oss hela vägen till Kastrup. Om allt klaffar ska vi då vara framme strax efter fem; alltså en krånglig resa på drygt tre timmar. Här passar det och säga att det var bättre förr. Det går att åka på den svenska sidan, men det är en massa kontroller och väntetid där med, så det är lika illa. 


Jag var irriterad och lite småsur när jag äntligen fått alla tider nerskrivna. Det var nästan så jag skulle kunnat strunta i att resa helt. Väl framme hade vi två och en halv timme på oss innan flyget skulle gå, så allt som allt hade vi då varit på väg i fem och en halv timme innan vi kunde sjunka ner i flygfåtöljerna. 

Då hände något humörhöjande. Bo, min svärson, fick höra vilket strul det var med att komma till flygplatsen, så han erbjöd sig att sluta sitt jobb tidigare, komma och hämta oss och skjutsa oss till Kastrup. Vi kom iväg till Luxemburg i fredags precis som förr i tiden utan en massa fördröjningar. Det blir en extra stor guldstjärna i Svärmorsboken. 

söndag 19 februari 2017

Viktig information


Om ingen ser det du äter innehåller det inga kalorier.

Om det ändå vore så väl. Då hade jag suttit i ett hörn och mumsat i mig lakrits hela dagen. Något godare finns inte. Jag har alltid älskat lakrits. Det var väldigt populärt med lakritscigaretter när jag var barn. Först låtsasrökte man några bloss, sen rev man av pappret runt "cigaretten" och tuggade i sig den. Jag minns inte riktigt när det blev förbjudet att sälja den sortens godis, men jag vet att det diskuterades att det var inte bra om barn lärde sig "röka". Tror faktiskt inte att så många lärde sig röka för att man köpte lakritscigaretter. Jag kände i varje fall inget behov av att börja göra så. Flera år efter att cigaretterna drogs in kunde man köpa lakritspipor. Mycket underligt. Det är väl lika farligt att röka pipa som cigaretter? Nu verkar det som om även piporna har försvunnit från godishyllorna. Nästa godis som kommer att bannlysas blir nog snusklubborna.

fredag 17 februari 2017

Varför är det så ont om Z?


 Det finns nyckelringar i olika utföranden där man har satt fast en stor bokstav. Jag tänkte att jag skulle köpa ett Z till Zoé. Nu tror jag inte hon ståtar med egen nyckel, men hon har en skolväska och där kunde hon hängt bokstaven i kläppen på blixtlåset. När jag var och handlade på Familia idag så gick jag in i en bokhandel och letade. Där hängde massor av bokstäver i olika material och färger......men inga Z! Underligt! Det finns många namn som börjar på Z både flick-och pojknamn som Zoé, Zanna, Zack osv. Dessutom är det många som har ett efternamn med Z som begynnelsebokstav. Att inte Å, Ä och Ö finns med har jag full förståelse för. Den där extra utsmyckningen på toppen är kanske inte lika lätt att fixa till....fast det går att få som berlocker så det kan inte vara helt omöjligt. Jag hade nog bara hamnat i en anti-Z butik.

Det här köpcentret ligger bara knappt en mil från Åstorp och öppnades för drygt 10 år sedan. Redan då var det många som undrade varför någon satsade på det. Cirka en mil längre bort ligger Väla som är ett jättestort köpcenter. Det tillhör de större i Sverige. Det är lite ruljangs på butikerna där också men det går inte att jämföra med den karuselleffekt som är på Familia. Den ena butiken efter den andra snurrar iväg bort och in snurrar en annan...ibland. Idag när jag gick runt och tittade så var det otroligt många tomma skyltfönster där. Det var även väldigt mörkt i gångarna. Tycker ledningen kanske att det behöver inte vara upplyst när det inte finns affärer längs gången eller de ville bara spara el så där i största allmänhet?

torsdag 16 februari 2017

Jag behöver fylla på tålamodsförrådet


Jag har sett att en del har övergått att skriva sin blogg i wordpress i stället och jag undrar om inte jag också ska fundera på det nu. Det ena strulet efter det andra dyker upp på blogspot och hjälpen man får är plus minus noll. Det är länge sedan det började med att en del av mina följare inte kunde kommentera hos mig. Mycket trist, eftersom det var följare som det alltid kändes kul att få en liten hälsning ifrån. Efter ett tag visade det sig även att jag inte kunde kommentera hos en del bloggare och då oftast de som hade adressen blogspot. När jag ändrade till mitt Facebook-konto gick det någorlunda. Inte ska man behöva komma ihåg vilket konto man ska skriva från på olika bloggar! Det tar bort all spontanitet.

När jag idag skulle ändra i gadgeten som berättar lite om vem jag är, så var det helt kört. Det gick inte att komma in på den och ändra. Jag måste naturligtvis uppdatera den med att jag även är farmor till Hanna, men det kom inte upp någon ruta att skriva på. Jag tog då först bort hela gadgeten och sen la jag till den igen, för jag tänkte att börjar jag om från början så måste det fungera. I Helsefyr heller!!!!! Till sist gav jag upp och satte dit en helt ny gadget. Det får duga så länge. Jag är så frustrerad så jag vet snart inte vad jag gör. Det är nu jag hade behövt det där tålamodet som jag läst att några skrivit om. Hos mig är det helt obefintligt för tillfället. Jag sympatiserar med den person som i sin bön tillfogade:" Snälla, gör mig tålmodig, men låt det gå snabbt."

onsdag 15 februari 2017

5-års jubileum



Grattis!


 Idag för 5 år sedan föddes en liten flicka i Luxemburg.


Hon döptes till Zoé, Katarina, Alexandra.


Även om det är mer än 100 mil mellan oss så har vi försökt att resa och hälsa på varandra så ofta vi någonsin kunnat.








Det är bra med mycket böcker så det finns något att välja mellan när dockan vill höra en saga.



 Zoé gillar att sjunga och dansa, och då är en spegel bra, så hon ser att koreografi och ansiktsuttryck blir rätt.


Kanske en blivande världsstjärna?








Det är något visst med prinsessor, och en prinsessa har givetvis alltid diadem på huvudet......även om det gäller att hjälpa till i köket.



När dagistiden var slut firades den med en stor fest. Alla blivande skolbarn bar gula kappor och hattar och fick diplom.


Det var en förväntansfull blivande skolflicka, som stod beredd med ryggsäcken på ryggen i god tid på morgonen den första skoldagen.




tisdag 14 februari 2017

Det var inte ens Alla hjärtans dag



Mitt omdöme om en affär beror inte enbart på varusortiment och pris, utan det handlar lika mycket om bemötandet från personalen. Det är nästan det som väger tyngst ibland. Här i samhället har vi två mataffärer som jag brukar handla i. Den ena är en ICA affär och ICA har ju som regel att om det blir något fel prismässigt, så ska det rättas till (givetvis) och kunden ska också ha 25 kr som kompensation. Det fungerar fullt ut i de flesta affärer utom den i Åstorp. Ja, numera går det nästan med automatik, men det dröjde väldigt länge innan det blev accepterat. När det blev fel i kassan fick man varje gång själv säga till om den här 25-kronan. Det fanns t.o.m. expediter som började diskutera med kunderna om det. Inte alls smart! Har huvudkontoret satt en sådan regel, så ska givetvis affärerna rätta sig efter den.

Det är mycket rån i Åstorp dygnet runt i stort sett. För inte så länge sen var det en man som skulle ta ut pengar i en automat mitt inne i samhället mitt på tjusa dagen. Då tycker man det skulle vara helt ofarligt. Tyvärr var det inte så, för en kille kom fram och hotade honom med en kniv. Den här mannan var snabbtänkt och gav rånaren en smocka så det blev inget byte den gången. Jag tror inte jag hade varit lika modig. Men det gör ju att jag aldrig tar ut pengar i en uttagsautomat. Rånrisken är mycket stor eftersom polisen i vårt samhälle är helt osynlig. Det är så bra att då kunna ta ut pengar i kassan när man betalar med sitt kort. Naturligtvis går det inte att göra så i den här ICA-affären. Det hade jag inte förväntat mig heller.

Tack och lov har vi en mataffär till i samhället. Här är personalen hjälpsam och vänlig. Om man undrar var en vara finns går de ibland med och visar eller pekar och förklarar väldigt ingående. I den andra affären skulle det aldrig hända. Här får man ett vresigt svar och ibland pekar de lite vagt åt ett håll och sen får man klara sig själv. Ofta har man mer hjälp av andra kunder. Idag behövde jag ta ut 700 kr och det bad jag om i kassan när jag skulle betala. Tyvärr fick de bara betala ut 500 kr åt gången, men då tog kassörskan tillbaka en vara och gav mig först en femhundring, och sen slog hon in den ensamma varan vilket gjorde att jag då kunde få ut 200 kr till. Så glad man blir när man träffar på så trevlig personal. Det bemötandet får man där alla dagar och inte bara när det är Alla hjärtans dag.

måndag 13 februari 2017

Målningsdag



I fredags var jag hos frissan och fick lite färg i håret. Det var välbehövligt. Hon klippte en snygg frisyr också så jag känner mig mycket nöjd. Normalt sett brukar jag gå var 8:e vecka och få imålat det som växt ut, men av någon underlig anledning så har det dragit ut på tiden. Nu hade mitt hår växt så det syntes en bred grå kant längst in mot huvudbotten, och resten var brunt med lite slingor. Det närmast huvudet kunde inte kallas för slingor...det liknade mer damm. Jag tycker om att ändra hårfärg lite då och då. Det gör att jag känner mig lite piggare.

Jag har fått många gliringar om att det är bara yngre personer som färgar håret. Det håller jag inte alls med om. När man är ung är man naturligt snygg. Ju äldre jag blir desto mer tycker jag att jag behöver liva upp håret med lite extra färg. Det är inget fel att synas. Eftersom jag färgat mitt hår sen jag var tonåring, så känns det inte riktigt som att det är jag ifall jag inte har en klatschig färg i håret. Lite har jag ändå fått tänka om. Det går inte att färga det alldeles för rödorange numera. Det klär jag inte i. Men när jag ska välja frisyr, så fastnar jag alltid för de modeller som visas på kvinnor med skrikande orange hår.


Det går alldeles utmärkt att vara både mormor och farmor om man har grått, svart, brunt, orange eller gredelint hår. Det är inte hårfärgen som avgör hur man är. Det är så mycket annat som spelar in.