fredag 17 november 2017

Gammal nyhet



Jag brukar tycka att återanvändning är jättebra och det jag såg nu senast var också bra, men jag ställer mig ändå lite frågande till det hela. En ung mamma fick en massa spillbitar över när hon sydde kläder till sina barn och de sparade hon. Perfekt! Det gör jag med, för de kan alltid användas till något. Hon sydde kaffefilter av sina spillbitar i väldigt klatschiga färger. Efter varje gång hon använt ett filter sköljde hon ur det och efter ett par gångers användning var det dags för kokning i en kastrull.


Det låter lite bekant. När jag var liten använde min mor en kaffekanna där man satte fast en tygpåse på en ring som placerades ovanpå kaffekannan. På den tiden fanns inga kaffebryggare utan man kokte vatten på spisen och hällde över. Mor kokte också de här påsarna med jämna mellanrum men jag vet att hon blev överlycklig när pappersfilterna kom så hon slapp de gamla tygpåsarna.

I reportaget stod att man kunde tjäna in tusentals kronor på att använda hemsydda påsar. Det måste var under många års tid då, för jag köper ett paket med 100 kaffefilter för 10 kr, och det räknades med att man använde ca 750 filter under ett år. Det blir bara 75 kr, och det kan jag stå ut med. Givetvis är det fördelar för miljön och det är nog där den största förtjänsten blir.

torsdag 16 november 2017

Julstämning


Julmässorna har redan startat och det kan jag tycka är lite synd. Det förtar julglädjen, när man tidigarelägger allt sådant. Jag vill ha det som när jag var barn. Då var det inte så många julmarknader som idag, men de som fanns räckte till mer än väl. Det som jag alltid väntade på var julskyltningssöndagen. Så spännande det var att gå framme i centrum och se alla bruna skyltfönster. Butiksägarna täckte fönstren med brunt papper på lördagen för att kunna jobba ostört till sent på natten ibland för att dekorera sina fönster så fint de bara kunde. Min mor arbetade i en barnbeklädnadsaffär och ett år var vi med när hon och innehavarinnan höll på att julskylta. Min far hjälpte också till. Jag minns att han skar ut väggar i tjock papp. Det skulle bli ett dockhus där alla rummen var julpyntade. Min syster, jag och ägarens dotter hjälpte till med det vi kunde. Fönstret var inte färdigt förrän vid midnatt och vi tyckte naturligtvis det var jättespännande att få ha stannat uppe så sent.


Tidigt söndag morgon revs pappret bort och vi kunde beundra dockornas julfirande. Senare på kvällen gick hela familjen runt i Eslöv, där jag bodde då, och tittade på alla fantasifulla skyltfönster. Det var en sådan julstämning med alla tända ljus och julmusik som spelades på torget. Eslöv var en liten stad, men jag tror faktiskt att det såg ut ungefär likadant i de flesta städer.


Med tiden förändrades julskyltningen, men i Danmark hölls den gamla stilen kvar längre. När mina barn var små brukade vi åka över till Helsingör för att beskåda deras julfönster. Speciellt en butik hade stor trängsel framför sitt fönster. Där var varje år uppbyggt ett jullandskap. Det var en stor granskog med marken täckt av snö och där kunde man hitta både rådjur, rävar, kaniner och ekorrar. Naturligtvis var även tomten på plats med sin säck och grötfat. Affären sålde till vardags damkläder, men det kunde man inte märka något av nu. Just denna tiden var det bara jul som gällde. Alla visste ändå att det gick att köpa snygga kläder om man stegade in i affären.

Idag ser jag ofta fönster på julskyltningssöndagen med just de varor som normalt säljs i butiken och lite förskrämda tomtar inslängda här och där. Det ger ingen julstämning alls. Prislappar med överstrukna siffror och lägre pris i lysande färger blandas med julkulor. Så fantasilöst! Idag gäller det tydligen bara att få sålt så mycket som möjligt. Jag vill ha lite mysigt att titta på i stället.

onsdag 15 november 2017

Lugnt och sansat


Förr när jag skulle åka iväg någonstans så skrev jag långa listor på allt som jag skulle komma ihåg att packa ner. Varje gång plockade jag med mig alldeles för mycket kläder. Mycket av det jag släpat med mig användes aldrig, men jag envisades ändå är efter år med att ta med plagg som jag kunde använda.....om.....utifall.....att. Jag har blivit mycket bättre nu. De kläder jag tar med är de jag vet med 100% säkerhet kommer att användas. Skulle jag behöva något mer, går det alldeles utmärkt att köpa det på platsen. Det är inte så att jag åker ut i djungeln...storstadsdjungeln i så fall.

En annan egenhet som jag också hade var att jag plockade fram allt som jag skrivit på listan och packade ner i väskan, men givetvis inte innan jag bockat av det. Detta kunde jag göra både en och två veckor innan jag skulle åka. Då hade jag tid att öppna väskan några gånger och kolla att jag verkligen fått med allt. Det gjorde klart att jag blev mer och mer nervös och osäker efter varje väsköppning. Hade jag verkligen inte glömt något?

Det har blivit ett antal både korta och långa flygresor sedan mina barn flyttade utomlands, och jag har nu äntligen kommit fram till att det går lika bra att packa dagen innan resan.....i varje fall inför en weekendresa till Luxemburg. I morgon ska jag plocka fram kabinväskan och lägga ner det nödvändigaste. Pass och biljetter har jag alltid samlat i en pärm, så det är bara att plocka fram när det behövs. Mobil och iPad får också åka med. Jag får inte missa Bosses tävling även om jag inte är på hemmaplan.

tisdag 14 november 2017

Höst i trädgården



Igår var det bara 2 plusgrader på eftermiddagen men solen sken och det såg så härligt ut, så jag plockade kameran med mig och tog en liten tur i trädgården. Inifrån mitt datarum har jag sett att apelträdet är fullt med frukter och koltrastarna är där dagligen och kalasar.


En liten bit från apelträdet står den här lilla blomman. Det är nog ingen risk att det ska bli några solrosfrön här till koltrasten, utan det får bli sånt vi köper i butiken. Jag undrar hur länge den ska klara kylan.


Även om solens strålar letade sig ner genom plommonträdets grenar tyckte jag inte det såg så inbjudande ut att ta en fikapaus där idag. Det kändes aningen för kallt.


Att det var kallt fick jag bevis på när jag kom fram till fågelbadet. Där hade vattnet frusit till is.


 Trots kylan hittade jag knoppar både på chizandran, som växer i blomsterbågen,


rhodedendron


och vinterbär.... tre riktiga tuffingar.


Tuff måsta jag även säga att pelargonierna utanför sovrumsfönstret är. De har blommat för fullt hela sommaren och håller fortfarande på. 


Jag hittade t.o.m. flera klasar med knoppar. 


En växt som inte vågar ligga på latsidan är den lilla japanska busken framför altanen. Det kommer nya blad på den hela tiden och nu syns inte de där trista pinnarna som var kvar efter att jag klippt ner den. Alternativet till om den inte fortsatte att växa var ju ett hopp ner i trädgårdstunnan. Ibland är det nog bra att tänka högt.

måndag 13 november 2017

Influensatider


I lördags hade min vårdcentral öppet hus för de som ville bli vaccinerade mot influensa. Jag har vaccinerat mig varje år sen jag slutade jobba. Det känns lite säkrare, tycker jag, även om man givetvis ändå kan bli smittad. Förhoppningsvis blir det då lite lindrigare. Tre timmar på förmiddagen var det öppet för stickning. De skulle starta kl.9 så jag körde ner en kvart innan, och när jag kom fram var det redan lång kö. Det blåste småsnålt, men personalen var hygglig och släppte in oss tidigare. Inne i vestibulen stod två i personalen och delade ut nummerlappar med olika färg till oss. Jag tror det fanns fyra olika färger och sen var det uppsatt en skylt utanför väntrummen beroende på vilken färg man fått på sin nummerlapp.

Det var en hel del som satt i det vita rummet som jag blev hänvisad till, men sköterskorna jobbade snabbt och snart var det min tur. Nålen är otroligt tunn och kort, om man jämför med de som används vid blodprovstagning. Det gick så snabbt och jag hann inte ens reagera innan det var klart. Jag blev tillsagd att sitta ner i 10 minuter innan jag gav mig iväg från mottagningen, ifall jag skulle må dåligt. Efter 8 minuter chansade jag och stack därifrån. Jag har aldrig blivit dålig de andra gångerna, så jag trodde inte det skulle hända nu heller.

På kvällen fick jag ont i armen och jag är fortfarande väldigt öm. Dessutom har jag fått huvudvärk och frossa. Det känns som om det är feber på gång. Jag hoppas bara det är nåt nu efter sprutan och inte att jag blir sjuk på riktigt. På fredag ska jag nämligen åka till Luxemburg och vara barnvakt. Zoés föräldrar ska på konsert på kvällen så vi två får rå om varandra i lugn och ro. Göran skjutsar mig till Kastrup vid lunchtid på fredag, för jag åker redan vid 3-tiden. Då är jag framme så jag kan följa med Katarina och hämta Zoé på fritids. Sen blir det hemresa vid middagstid på söndag och då kommer Rasmus och hämtar mig på Kastrup. Vilken service!

söndag 12 november 2017

Önsketänkande




Min hjärna säger jag är i 20-årsåldern, men min kropp säger: "Det kan du glömma!" 

Det är onekligen irriterande när inte hela kroppen firar födelsedag samtidigt. Jag är väldigt glömsk, så det kanske är förklaringen till att hjärnan inte hängt med riktigt på alla kalas. 

fredag 10 november 2017

Julklappstips?


Denna veckan erbjuder Lidl radiostyrda odjur. Vem i all världen köper något sådant? En radiostyrd bil eller annan figur kan jag tänka mig, men inte en råtta eller en fågelspindel. De är dessutom väldigt stora...spindeln är 23 cm och råttan 26 cm. Bara tanken på att se dem ränna runt på golvet får mig att rysa. Dessutom är det 3 års garanti på eländet....men så långlivade hade de aldrig blivit i mitt hus. För 179 kr, som de kostar, kan jag tänka mig många andra mycket trevligare julklappar till barnbarnen.

Det är skönt att vara ute i god tid med inköpen. Vi ger sen ett antal år tillbaka bara klappar till barnen, och det är vi alla mycket nöjda med. Julklappsspelet har vi alltid varje jul. Det är så enkelt att köpa en present för en bestämd summa, och sen slår vi tärning om vilket paket vi ska få. Det är bara en lek, men det blir ändå väldigt stissigt när klockan tickar iväg. Varje år är det en present som blir favorit, och som alla vill ha.

I år infaller julafton på en söndag och då blir det inte så många "vanliga dagar" som behöver tas ut som semester. Det betyder att i år kan Zoé och hennes familj fira jul med oss. Jag är van vid sen när jag var barn att vi alltid var så många som firade jul ihop, men alla släktingar bodde med bara några mils avstånd, så det var inga större problem. Här är det mycket sällan vi samlas med alla barn och barnbarn samtidigt till jul. Det får bli Skype för de som inte kan vara med.

Jag är helt övertygad om att Halloween är en högtid som mest attraherar barnen. Det sa man förr om julen, men det tycker inte jag stämmer alls. Jag älskade julen när jag var barn, och det gör jag fortfarande. Min farmor tyckte också det var en mysig högtid, för då kom alla hennes barn och barnbarn på besök samtidigt. Till kvällen bäddades det i alla rum och jag tror nästan att farmor hade kunnat sova på golvet bara för att alla vi andra skulle få plats. Det behövde hon inte, men hon valde den minst bekväma sängen åt sig och farfar. De låg i en gammal utdragssoffa i köket, och när man behövde gå ut och hämta nåt där, fick man hoppa över dem.

Alla stannade kvar till efter nyår, och nyårsafton firades alltid hos min ena faster. Dessa traditioner höll i sig tills jag var tonåring och farfar sålde sin gård. Jag minns så roligt vi kusiner hade. På den tiden fanns varken TV, mobiler eller "paddor" utan vi satt och lyssnade på de vuxnas berättelser om gamla tider eller också spelade vi nåt spel. Jag kan inte minnas en endaste gång då jag tyckte det var långtråkigt. Ifall vi kusiner inte själva kunde komma på nåt att göra, så var det alltid någon vuxen som hade tid och lust att engagera sig.